|
REISERAPPORT |
|
ICME
Konferens i Sibiu, Rumänien Sept. 2003
Huvudtema för denna museikonferens var "Cultural traditions in danger of
disappearing in comtemporary society. A challenge for museums".
Utan tvekan är ovannämnda tema centralt i museivärlden f.n. Och om någon
är de kulturhistoriska museerna väl skickade att möta denna utmaning.
Man har ett klart ansvar och med relevant kompetens har man de bästa
förutsättningar att utforma såväl som genomföra strategier och
handlingsprogram för att bidra i en högst angelägen räddningsaktion.
Vad är det så som skall räddas, säkras för framtiden på obestämd tid?
Och hur definierar vi det som rubriseras som kulturella traditioner? Vid
sidan av diverse materiella manifestationer, vad som populärt kallas
"materiell kultur", är det i första hand tal om
kunskap
förankrad i tradition vi önskar säkra. Objekt och kunskap hänger samman,
som forskare vid muséer samlar vi inte enbart på artefakter, men i minst
lika hög grad på kunskap i vid förståelse knuten till dessa artefakter.
Denna kunskap bygger dels på ren observation, men framför allt på
samtal, spontana såväl som mer eller mindre
strukturerade, en muntlig traditionskunskap, som primärt inhämtas
från äldre personer, de som är i besittning av det mest rikhaltiga
kunskapsflödet. Av det skäl att det rör sig om äldre informanter är
detta samlande något som hastar, denna kunskap som finns som något
självklart och föga märkvärdigt i folks huvuden försvinner med samma
folk när de avlider. Då går samtidigt mycket av den kunskap vi önskar
tillföra objekter och insikten om våra samlingar generellt förlorade,
den blir i varje fall klart reducerad.
Mitt eget inlägg med titeln: "Knowledge and Artifacts - People and
Objects, On Cultural Traditions and Researched Based Collecting" tog upp
detta generella tema med empirisk underbyggning från tre sub-arktiska
urfolk: Samerna i Norden, Ainu i Japan och Nisga´a i BC, Canada. Den
argumentation jag förde fram fann flera paralleller i andra bidrag, inte
minst från de som direkt relaterade till förhållanden i Transylvania.
Betydelsen av det som benämnes "intangible traditions" (det man inte kan
ta på) gick som en röd tråd genom konferensen.
Vidare framhävdes muntlig kultur som process av flera, detta att försöka
fånga själva dynamiken i begreppet
tradition. Därtill kan framhävas museernas roll som ett slags
mellanled när det gäller att etablera tvåfaldig förståelse och
viktläggande av tradition såväl som modernitet. För det är ju på det
sättet att dagens modernitet kan utgöra en del av morgondagens
tradition.
Vilka muséer i Transylvania ser ut att möta denna utmaning bäst, dvs att
säkra hastigt försvinnande kulturtraditioner?
a) "ASTRA", The Museum of the
Folk Traditional Civilization i Sibiu, konferensens arrangör,
framstår som ledande. Där fokuserar man speciellt på
hantverkstraditioner inom trä, keramik, metall och textil och aktiverar
autentisk traditionskunskap genom folks direkta deltagande.
b)
The Museum of Ethnology i
Brasov är ett etnografiskt museum i kontinental förståelse med
fokusering på textil. Det är ett museum som imponerar genom sin
tydlighet; man ger en processuell presentation av ett komplext
traditionstema med stor pedagogisk slagkraft.
c)
The Complex of Peasant
Installations, Lisa.
Denna rekonstruktion snarare än museum visar alla faser av en
traditionell ull/vävnads tradition och är ett utmärkt komplement till b)
när det gäller levandegöring av kunskap.
Samtidigt vill jag understryka en annan poäng från eget inlägg, nämligen
att individualisera, m.a.o. lyfta fram enskilda personer, mer än att
fortsätta med fullständig anonymisering i våra presentationer. Detta
stötte vi på i flera utställningar, men också i en del av bidragen.
Låt mig avslutningsvis sammanfatta.
Traditionell kunskap vid sidan av objekter skall inte bara
samlas in, bevaras och användas för forskning och förmedling. Denna
kunskap skall även aktiveras, dels för att föra kunskapen vidare till
nya generationer, dels i förmedlingssyfte med demonstrationer, som visar
hur man förfärdigar de ting det här är tal om i naturliga omgivningar.
Därmed ökas förståelse till utomstående museibesökare och förstärkes
meningen med traditionskunskapen för alla de som önskar upprätthålla
den. Museernas uppgift är att förvalta kunskap knuten till samlingarna,
i det ligger ett stort ansvar.
Eget inlägg kan senare läsas i sin helhet på ICMES hemsida: http://www.museumsnett.no/icme
|